50 år är ingenting..

Min mormor är dement. Eller, hon vet helt enkelt inte riktigt vilken dag det är. Har nog sällan koll på vad klockan är, eller hur många gånger hon ringt min mamma på en och samma dag.

Min mormor kan läsa samma sida ur en bok, nästan hur många ggr som helst. Hon läser fortfarande och får glädje av det.

Innan hon var denna, till synes, förvirrade kvinna så var hon en fru till en man. Hon var, och är fortfarande, mamma till tre barn. Hon skrev om och reste till många olika ställen.

En gång reste hon, tillsammans med sin man, till Ryssland. Väl där, på en redaktion, träffade de en ung man. Alla ville de skapa fred i världen och framförallt vänskapsrelationer mellan öst & väst.
Då var Ryssland inte ett så himla fett land att bo i. Vi pratar början av sextiotalet. Han “hoppade av”, som han själv sa, Ryssland och flyttade till Sverige.
Han kommer till ett land där han inte känner många, om någon alls. Så han flyttar in hos min mormor & morfar. Min mamma var 14 år gammal.
Idag är det exakt 50 år och fyra dagar sedan han kom till Sverige.
Efter det att han bodde hos min mormor & morfar, i bara några veckor, flyttade han till Göteborg, sedan Lund. Han bodde i Sverige i totalt 3 år. Efter det tog hans studier vid Lunds universitet honom över till Chicago, USA.

50 år har gått.

Min mormor minns inte om min mamma har berättat något för henne fem minuter senare. Föreställ er Dory i Hitta Nemo.

50 år har gått.

Idag kommer han in, oanmäld, på min 95 år gamla mormors ålderdomshem.
Mamma brukar förbereda mormor genom att gå in först och berätta vem som kommer. För att hjälpa mormor lite. Idag hann min mamma inte in först.
Den, för 50 år sedan, unga mannen kommer in till mormor.
Hon behöver ingen hjälp. Hon behöver inte få berättat för sig.
Så fort hon ser honom ler hon med hela sig och för allt hon förmår.
Hon minns.

50 år är ingenting.

Idag efter jobbet åker jag ut till mina föräldrar för att få träffa denna man. Jag förväntar mig att jag ska prata engelska. Varför då? Jo, det var 50 år sedan han bodde i Sverige och pratade svenska. Det var 50 år sedan han var här.
Jag minns inte de små fraser franska jag lyckades skriva ner på mitt franskaprov för 12 år sedan.
Han presenterar sig och pratar sedan svenska med mig under resten av kvällen.

50 år är ingenting.

Jag har levt i 27 år. Förstå vad häftigt! Förstå att jag bara är i början. Förstå att kunna sitta någonstans om 50 år och berätta sin historia. Förstå att ha en, minst, 50 år lång historia att kunna dela med sig av.

“Det började med din morfar” sa han.

50 år är ingenting.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s