String, kaffe & ego

Ibland är mörkret runt omkring just det, mörkt.
I de stunder blir det svårt att se de stjärnor som lyser upp tillvaron.
Ibland är det just de stjärnorna som får hela vardagen att bli ljusare än.. Ja ni kan ju föreställa er.

Vad som får mig att känna just så, just nu?
Allt. Allting och alla runt omkring mig.
Lugnet i själen efter denna fina helg.
Helgen har fått innehålla mig, och enbart mig.
Bortsett från Twitter, Facebook, Wordfeud, sms  & telefonsamtal.
Denna egoboostande helg avslutades på ett mkt förträffligt sätt på ett fik(café string), på Södermalm.
Då var det inte bara jag där.

Det var ett sorl av många söndagsfirande, trötta, pigga, glada, mindre glada människor som ville få tiden att gå med hjälp av kaffe och omaka stolar.

Även jag ville vara där. Mitt i ett stökigt, bullrigt café kunde jag sitta & bara få prata. Massvis.
Det var trevligt och bra.

Vi pratade om allt från stökiga tonårsperioder till nutida företeelser som jobb, plugg & allt vad det innebär.
Det var många ggr som vi bara stannade upp i vårt prat. Tystnade. Såg på det som fanns omkring oss.
Då försvann jag lite. Jag försvann tillbaka till den där korridoren, tillbaka till den där tiden. Jag skrattade lite för det känns så avlägset. Som en bok jag en gång läst. Känns inte på riktigt, på något vis. Allt det där.

bild från: http://3.bp.blogspot.com/_w-nMS7E_SaU/TSn8AgrejRI/AAAAAAAAC6o/x3rMCOOILJ4/s1600/Super+Sunday.jpg

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s