Memory Lane

Dagen började med att fokusera på framtiden. Den fortsatte i samma anda.

Efter jobbdagen tog slut blev det en promenad längs minnenas allé..
Jag satte mig på bussen från jobbet för att gå av i Odenplan. Där gick jag längs Karlbergsvägen. Stannade framför en allt för bekant port. Gick in. Öppnade grinden till den föråldrade hissen. Tryckte på knappen med siffran tre ingraverad.
När jag kliver av är jag flera år tillbaka i tiden. Inte på riktigt. För genast slungas jag tillbaka när det är min mamma och inte min morfar som öppnar dörren med mässingsskylt på.
Vi är i mina morföräldrars lägenhet. Men dom är inte där. Lukten säger att dom borde vara det. Men dom är inte där. Istället är det jag, min syster, min systerdotter, min svåger och mina föräldrar.
Vad gör vi där?
Vi ska peka ut och säga vad vi vill ha. Vad vi vill ha av deras saker. Saker?!
Jag går runt och ser saker som fattas. Saker som är urtagna ur skåpen och utställda på de bord som finns kvar eller golvytor som tidigare var upptagna av möbler.
Absurt.
Konstigt.
Jag råkade ha sönder en lampskärm av glas. Jag grät. Inte så mycket för lampskärmen. Mer för vad som då gick sönder i mig.
Mamma grät senare. Inte heller hon för lampan.

En promenad längs minnenas allé.