Liv. Död. Skratt. Gråt.


Vi sågs. Igen. Det var länge sedan. Innan hade vi fått veta. Vi pratade om det.

Jag hade nästan förväntat mig stora tårar som skulle rulla ner. Stora tårar som skulle fukta kinderna. Kanske kläderna med. Stora tårar.
Inombords finns dom.
Inombords finns också något annat.
Det slår.
Hårt.
Varmt.
Ofta där det känns. Det känns där när man känner.
Ja, ni vet vad jag menar
:)

Sedan pratade vi om annat. Om sånt där vanligt.

”Jag har börjat sminka mig i sängen för att vinna säng-tid på morgonen”
”Jag planerar in disk-tid på morgonen. Annars får jag panik”
”Hon kallar mig medelålders!”

Två veckor har gått. Två veckor sedan Falun. Två veckor sedan begravningen.
Två veckor sedan. Två veckor har gått sedan jag träffade dom.

Jag hoppas det blir en fin höst.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s