Rehab-veckan är över

Hej hej och hallå, dagboken!

Är nu hemma igen efter en vecka, tillsammans med de bästa, på Kreta.
Har inte haft mobilen på, har inte kollat mail, facebook, twitter eller något annat.
Känns lite konstigt nu när man är hemma igen. Ska jag sätta på mobilen nu?

Hur ska jag kunna sammanfatta en vecka?
Det går inte.
Vi har haft det underbart. Men det säger inte så mycket, egentligen.
Vi har klättrat (eller gått) uppför ett berg och gått omkring i en ruin. Vi har skrattat tills det gjort ont i magen. Vi har pratat utan uppehåll, bortsett från när maten kommit in på bordet. Då blev det tyst i några minuter vid de första tuggorna, sen satte vi igång igen.
Jag vet inte hur jag ska klara mig utan mina finaste runt mig 24/7. Jag vet inte hur det ska gå när jag måste göra frukost själv. Jag vet inte hur det ska gå att inte vara utomhus 8h om dagen.

Allt som allt; Hemma bra men Grekland bäst

Förväntningar

Förväntningar.
Det kan man ha. Om de faller in eller levs upp till är ju en annan femma.

Imorse skrev jag om A day. Jag skrev även att jag skulle fota så det stod härliga till. Har detta hänt? Näe, inte direkt.
Varför då?
Jo, denna dag har varit fylld av möten. Har haft tre utbildningar (superkul) och ett annat möte där jag fick reda på hur jag, som person, är utefter en DISC-profil. Intressant. Med bara några klick på en sida räknas det ut hur jag ser på mig själv, hur jag upplevs och hur jag beter mig på jobbet. Tro det eller ej så stämde det ganska så precis. Ja, skulle kunna säga att det var på pricken. Sjukt. Jag fick 24 alternativ. Eller frågor. Där skulle jag välja minst och mest sannolika. Utifrån det så visas det hur jag är. ÄR. Jag är. Spännande.

Andra förväntningar som finns är ju på semestern. Alltså förväntningar på vädret, vistelsen, hotellet, brännan…. Ja. Du förstår. Jag vet. Man kan inte, och ska inte, ta ut saker i förskott. Men(!) just nu gör jag det. Jag vill bli brun, jag vill kunna slappna av, jag villa använda varenda klädesplagg jag packat ned, jag vill komma tillbaka som ett paket fyrverkerier för att jag fått vila upp mig. Vad tror du? Troligt? Rimligt?

Okej. Jag har haft Nazi-Ida på besök. Hon har halverat min redan packade väska. Hon ifrågasatte varenda plagg, varenda sko, varenda väska, varenda bikini. Fy bubblan. Jag kom in i en treårstrots och motsatte mig tydligt till hennes ifrågasättande av mina val. Men, detta resulterade i att min packning halverades. Så det är väl ok. Typ. Kanske. Jo.

Iallafall.
Nu borde jag kunna få plats med min necessär. Men där får ingen, INGEN, ifrågasätta mitt val av saker. Saker i min necessär kommer bestå av stylingprodukter, sminkborttagning, nagellack, nagellackborttagning, tops, bomullpads, tandborste, tandkräm, hårborste, hårnålar och allt annat man kan tänkas behöva för att styra till en någorlunda okej frisyr och andra hygienprylar. Säg emot med ditt liv som insats. Just sayin…

Okej. Nu har jag alltså bara med mig sju par skor, tre klänningar, en kjol, tre par shorts, fyra väskor, två långbyxor och ett antal toppar. Än så länge.. kanske kommer att revidera denna packning… kanske… Måste nog väga väskan först.
Någon som har en våg att låna ut?

A day – en dag

20120515-073921.jpg

En dag av bilder. Jag ska fota idag :)
Man får skicka in som mest 10 bilder. Om ca två veckor ska de publiceras. Då kommer man kunna söka efter, dels sina egna, bilder från hela världen.
Såg detta på Nyhetsmorgon imorse.

Ladda mer appen: aday.org från app-store.
Bra grej, nu kör vi :)

Övertaggad

Okej. OKEJ!
Jag är kvar i Sverige i tre dagar. TRE DAGAR!
Sen åker jag till Grekland.

Övertaggad? Jag? ….

Jag har redan packat. Men, jag måste sortera ur en del. Har än så länge packat 10 par skor, fem väskor, fyra långbyxor, tre kjolar, fem shorts och ca en miljon toppar. Just det, några bikinis, klänningar och ett badlakan också.
Ja, Jag ska vara borta en hel vecka. Sju hela dagar.
Måste ju ha alternativ ;)

På väg hem från jobbet idag bad jag, i tystnad, att väskan skulle växa till dubbel storlek.
Min önskan gick inte i uppfyllelse.
Det är ok. Jag får sortera bort det jag absolut INTE behöver ha med mig. Behöver? Jag vill ju ta med mig hela min garderob!
Lite väl optimistisk kanske.
Fick frågan idag om jag på allvar tror att jag kommer använda 10 par skor på en vecka. Jag kanske inte riktigt tror på att jag kommer använda varenda sko, klänning, byxa, top, kjol… Tänk om jag står där i hotellrummet, redo för en kväll/dag i värmen och så har jag inte just DEN klänningen/toppen/kjolen/byxan/skon/väskan.. Hemska tanke!
Nej, hur jag ska kunna sortera bort kläder vet jag inte.
Kan vara värt ett försök.

Hepp!

Känslomänniska?

Såg en tweet av @ninajansdotter häromdagen:

Det fick mig att tänka. Och den gångna veckan har verkligen varit en berg och dalbana bland mina känslor.

Ena dagen har jag varit på, låt oss kalla det, mindre bra humör och sen en dag som denna är jag på topp. På topp!
Det är lustigt hur olika det kan vara från dag till dag.
Idag kan det i och för sig bero på att jag har fått en del, väldigt bra och roliga saker, gjort på jobbet. Känns alltid skönt att kunna gå på helg när man är nöjd med sin insats. (klappar mig själv på axeln)

Jag har skrivit ett blogginlägg till vår kundblogg. Det ska förvisso inte publiceras ännu. Bara en sån sak! Jag ligger före :)
Jag har även räknat ut mål-siffror och nollat mailen. Hörde ni? NOLLAT mailen.
Bara det är ju värt ett glas vin. Eller?

Jo men visst!

Trevlig fredag!
Puss

Sällskapssjuk? Go social!

Om jag är sällskapssjuk?
Jajjemen!

Inte alltid, men ibland.
Vad som då hjälper är ju självklart att få sällskap. Men det kan finnas situationer då det inte går att få sällskap, IRL.
T.ex. om du ligger hemma och är sjuk av någon smittande åkomma, om du är på andra sidan jordklotet mot var dina nära & kära befinner sig, eller om ALLA dina nära & kära råkar vara superupptagna med annat än att underhålla just dig just nu. Vad gör man då?

Sliter sig i håret, lägger sig under täcket  och gråter hejdlöst?
Ja, kanske det.
Men andra saker man kan göra är att Go Social.
Alltså, gå ut på Facebook, kolla ditt twitterflöde, starta en blogg (om du inte redan har en), skicka sms till alla du känner. Även om dom inte svarar i detta nu så kommer du bli överlycklig och känna dig superpoppis när de väl gör det.

Jag menar, att få se andras bilder, läsa vad andra skriver kan vara ett skönt tidsfördriv. Vips är klockan någon timme senare och du kan sätta på din favoritserie eller program. Dessutom ser du hur många andra människor som också är online och kanske även dom är sällskapssjuka. Alla lika, alla olika ;)
På så vis får du lite sällskap. Även fast det inte är IRL. Men det kan hjälpa.
Jag ger inga garantier här, people, måste sägas.

Bara ett litet tips från mig, såhär en vanlig tisdag.
Om jag är sällskapssjuk idag? Om jag sitter online på Facebook, twitter, bloggen, läser andras bloggar och pratar i telefon samtidigt?
….

Prestationsprinsessa

För några dagar sen läste jag ett inlägg av Truly Therese.
Hon pratade om hur hon är en prestationsprinsessa och alltid varit. Vad det innebär för henne osv.
Det fick mig att tänka.
Jag är en prestationsprinsessa. Men, det har jag verkligen inte alltid varit.
Till skillnad från Therese var jag en riktig liten slacker i skolan. Eller främst i högstadiet.
Jag skolkade, tjuvrökte och struntade allmänt i vad vuxna sa och tyckte om mig och mina vänner.
Min egna teori om varför jag är en prestationsprinsessa idag är just av den anledningen. Det är som om jag vill ta igen för allt jag missade och all skit jag fick alla att stå ut med på grund av mitt beteende i tonåren.
Jag var verkligen inget att berömma då, kan jag lova. Tvärtom. Om jag kunde strunta i något gjorde jag det. Om jag kunde vara sur, var jag det. Ja, ni hajjar. Jag var vedervärdig.

Nu vill jag prestera på topp. Jämt. Jag får ångest om jag inte är nöjd med vad jag levererat.
Det är nog en av mina personliga utmaningar. Att vara nöjd med vad jag gör. Jag måste även jobba på att kunna ta beröm. Jag får ofta otroligt positiv feedback från kollegor och min chef. Det är fantastiskt! Jag blir, i princip, hög på livet då. I just den stunden. Sen kommer nästa uppgift jag ska ta mig an. Som jag mer än gärna kastar mig över med glädje. Det är inte det att jag tycker att jag själv är dålig. Jag måste erkänna att jag tycker att jag själv är ganska så bra. Eller inte ganska. Jag ÄR bra. Det är bara just den där biten med att jag vill att det jag har mitt namn på ska vara P E R F E K T. Inget mindre.
Perfekt? Är inte det i samma linje som utopi? Alltså onåbart? Ni ser dilemmat.
Men, lika glad för det är jag. I och med att jag hela tiden strävar mot att vara, just, bäst så får det mig att prestera och leverera. Vilket i sig är otroligt utvecklande. Iallafall för mig.
I de olika arbetsuppgifter jag har och de projekt som kommer så lär jag mig konstant. Dels från människorna omkring mig men jag lär mig även otroligt mycket om mig själv. Och det, mina vänner, det är fina grejer det!